Kommuner som riskerar förlust
missar möjligheten att upphandla

Antalet kommuner som går mot förlust i år är nu uppe i 117. 90 av dessa upphandlar verksamhet i mycket liten omfattning, och av dem använder bara en tredjedel valfrihetssystem enligt LOV. Men för att dessa kommuner ska utnyttja den potential som därmed finns att effektivisera verksamheten krävs det nationella insatser.

Det väntar tuffa ekonomiska tider för Sveriges kommuner. En kommande lågkonjunktur är knappast den enda utmaningen. Bristen på kompetenta medarbetare i välfärden börjar bli akut. Ändrad demografi gör att andelen som behöver välfärdstjänsterna växer. När de yngsta och de äldsta blir fler samtidigt som de i arbetsför och skattebetalande ålder blir färre är det inte svårt att förstå varför den kommunala ekonomin blir ansträngd.

I augusti gick larmet om att 110 av våra 290 kommuner går mot ett underskott 2019. En kompletterad statistik visar att ytterligare sju kommuner väntas sluta på minus i år.

När kommunernas ekonomiska problem är så omfattande och sannolikt förvärras om inget görs, då är det inte en fråga som vi kan lämna till det kommunala självstyret att hantera. Det politiska receptet för dagen tycks vara ökade statsbidrag och mer omfördelning mellan kommunerna. Men det är ingen hållbar lösning. Sådana åtgärder slår även mot de kommuner som idag håller sin budget. Vi måste istället hitta andra sätt att stärka den kommunala ekonomin, metoder som både är långsiktigt hållbara och gör att besparingar som skulle försämra välfärden kan undvikas.

En väl beprövad metod är att konkurrensutsätta kommunal verksamhet. Många kommuner kan vittna om resultat som effektiviseringar, innovationer, bättre lokala företagsklimat och fler valmöjligheter för medborgarna. En upphandlingsvan kommun som Nacka bedömer att den kan spara ytterligare pengar med ännu effektivare upphandlingar (DI Offentliga Affärer 2019-11-07).

Men trots goda erfarenheter utnyttjas möjligheten att upphandla i mycket varierande grad.

En genomsnittskommun upphandlade förra året verksamhet från privata företag motsvarande 8,8 procent av den totala omsättningen. Men variationen är stor. Till exempel upphandlade Enköping 15,9 procent, Falkenberg 17,4 procent och Haninge 23,6 procent av sin verksamhet. Mest upphandlade Täby, där 41,9 procent av verksamheten köps från privata leverantörer.

Men av underskottskommunerna är det få som når upp till så höga nivåer. Faktum är att de flesta ligger under genomsnittet, många långt under. Av de 117 upphandlade 90 mindre än snittet 8,8 procent av verksamheten. Av dessa låg 38 kommuner under fem procent.

LOV (Lagen om valfrihetssystem) är en upphandlingsform som kommuner använder i omsorgen, främst inom hemtjänst. Bland kommuner som beräknas gå med överskott eller göra ett nollresultat tillämpar 64 procent LOV. Bland underskottskommunerna använder sig 44 procent av LOV. Av de 90 underskottskommuner som låg under upphandlingssnittet är det bara 31 som infört LOV.

Med andra ord är upphandlingspotentialen betydande bland dessa kommuner. När deras ekonomier saneras måste konkurrensutsättning av den kommunala verksamheten vara en högt prioriterad åtgärd.

Flera av kommunerna är små, och många består till stor del av landsbygd och glesbygd. Ofta anges detta som förklaring till att de avstår från upphandling, att marknaden skulle saknas. Det är dock ingen generell sanning. Kommuner som Älvkarleby, Årjäng, Mora och Gotland ligger alla en bra bit över upphandlingssnittet.

Det faktum att de tvekar gör att det krävs ett antal nationella insatser för att underskottskommunerna ska börja utnyttja upphandling som ett strategiskt verktyg för att få ordning på ekonomin:

1. Små kommuner med en liten och kanske oerfaren inköpsorganisation måste stimuleras att använda verktyg som redan finns som kan underlätta upphandling, bland annat möjligheten att samverka med grannkommuner.
2. När fler vill upphandla behövs fler företag som vill och kan leverera. Trenden idag går åt fel håll, och det måste därför göras attraktivare för både svenska och utländska företag att lägga anbud. Till exempel skulle upphandlingsdokument på engelska underlätta betydligt för företag i länder nära oss att vara med i konkurrensen.
3. Kommunerna måste också få hjälp att ställa rätt kvalitetskrav och hitta effektiva metoder att följa upp kvaliteten. De som av ideologiska skäl anser att verksamheten bör skötas inhouse tror ofta att kvalitetskontrollen måste bli både svår och dyr.
4. LOV, Lagen om valfrihetssystem, måste uppgraderas. För att det ska bli intressant för företag att delta i LOV måste det bli lättare för kunderna att jämföra kvaliteten hos utförarna, och förutsättningarna måste vara likvärdiga för de privata och den kommunala utföraren.

Dessa insatser bygger fortfarande på frivillighet från kommunernas sida. Men om kommuner med stora ekonomiska problem fortsätter att blunda för upphandlingens möjligheter måste staten börja peka med hela handen. Annars får vi alla vara med och betala notan.

Håkan Tenelius & Stefan Holm
2019-11-15