Flera av inslagen i regeringens budget som presenterades på tisdagen var kända sedan tidigare. Värnskattens avskaffande är en del av Januariöverenskommelsen, och andra förslag har presenterats av partierna under veckan som varit.

Budgeten innehåller nya satsningar på de fattigaste kommunerna, och de som tagit emot många flyktingar per capita har fått ett extra tillskott på 580 miljoner kronor. Det är ett engångsstöd som inte räcker särskilt långt. Många kommuner kommer att behöva ta ett mer långsiktigt grepp om problemen. Det kan handla om allt från mer konkurrensutsättning och öppning för privata investeringar i välfärden, till åtgärder för bättre företagsklimat eller kommunsammanslagningar.

Den sänkta skatten för de som bor i glesbygden som Centerpartiet drivit igenom i budgetförhandlingarna är i alla fall en mer permanent åtgärd även om man kan fråga sig om sänkningen är tillräcklig. Det är fortfarande stora skillnader mellan stad och land.

Satsningarna på arbetsmarknadspolitiken presenterades av den nytillträdda arbetsmarknadsministern Eva Nordmark på måndagen, samtidigt som nya siffror från SCB släpptes. De visade på en snabbt försämrad arbetsmarknad. Att regeringen satsar ytterligare 193 miljoner kronor till matchningstjänsterna och dessutom inför ett utbildningslyft med fokus på bristyrken är mycket bra. Men frågan är om det är tillräckligt i en snabbt försämrad arbetsmarknad? Noterbart är att SKL i sin budgetkommentar tog upp just arbetsmarknadspolitiken. De ser kommunerna som den naturliga efterföljaren när Arbetsförmedlingen drar ner på antalet lokalkontor. Men om vi ska gå från en statlig arbetsförmedling till statlig finansiering av en kommunal utförare – vad har vi då uppnått?

I budgeten syns förvånansvärt få spår av Januariöverenkommelsens löfte om konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga utförare i välfärden. Den nya praxis om mervärdesskatt för inhyrd personal i välfärdsverksamhet som överraskade de privata utförarna förra året vill regeringen kompensera med extra pengar till landstingen (en benämning som regeringen fortfarande håller fast vid). Men de pengarna kan ju omöjligen kompensera de många privata aktörer i kommunal verksamhet som väljer att hyra in till exempel fysioterapeuter eller skolläkare, eller privata tandvårdsmottagningar som då och då behöver hyra in experter. Landstingspengarna kan förstås bara användas till landstingsverksamhet.

Här aviserar visserligen regeringen en utredning som ska se över om det går att hitta en alternativ ordning som neutraliserar momseffekten, men det återstår att se om utredningens uppdrag vidgas från hälso- och sjukvård till att också omfatta drabbade verksamheter inom övrig välfärd.

Många har säkerligen också lyft förvånat på ögonbrynen över att Miljöpartiet lyckats få in satsningar på det som nu kallas för Utvecklingstid. Att  lägga nästan en miljard på människor som redan har ett arbete är verkligen en märklig prioritering.

Stefan Holm & Håkan Tenelius
2019-09-19